Väntetidsproblemet

Skrivet av Don Batten
översatt av Lasse Hermansson (genesis.nu)

freepik.com / lookstudio

DNA innehåller instruktionerna för hur och när tillverkningen av de viktigaste komponenterna i cellerna ska göras, så kallade proteiner. Olika organismer skiljer sig åt i sina DNA-instruktioner (sammansatta av DNA ”bokstäver”, tekniskt kallade ”baspar”) så att de gör åtminstone några olika proteiner.

För att ändra en organism till ett annat slag måste man ha en mekanism för att ändra bokstäverna. För evolutionister är mutation det enda alternativet för att ändra bokstäver. Mutationer är oavsiktliga ändringar av instruktionerna, som kan vara en bokstav åt gången, eller flera bokstäver samtidigt. Bokstäver kan bytas, raderas eller läggas till. Självklart måste bokstäver läggas till, inte bara bytas eller raderas för att ändra en organism till något mer komplext.

Tänk nu på att mänskligt DNA har cirka 3000 miljoner bokstäver, vilket motsvarar tusen böcker i Bibelns storlek. Föreställ dig en apa som utvecklas till en människa. Vi måste lägga till bokstäver – via mutationer – för att skapa information för de funktioner människor har, men inte apor. Detta innebär en skillnad på minst 10%, jämfört med vår närmaste släkting enligt evolutionister – chimpansen.¹ Det uppgår till 300 miljoner bokstäver!

Tänk dig att en apa har en unge och en mutation har lagt till en bokstav i ungens DNA. Skulle mutationen vara ”fördelaktig” så att den för evolution framåt? ”Fördelaktig” betyder här bara att ungen kommer att växa upp och få fler avkommor än andra apor som inte har mutationen. Skulle naturligt urval kunna ”se” det och gynna mutationens överlevnad i följande generationer? Detta kallas ”anpassning”. Sannolikheten att denna slumpmässiga förändring kommer att bidra tillräckligt till individens lämplighet så att naturligt urval ska kunna ”se” den är mycket låg. Evolutionära genetiker erkänner detta.

Föreställ dig nu att en annan mutation inträffar, inte var som helst, utan bredvid den tidigare, hos en individ som har mutationen överförd till sig. Det kunde finnas en population av apor i utveckling, på till exempel 10 000. Det är mer troligt att den ”rätta” mutationen förekommer hos andra apor än den som redan har den första mutationen. Och sedan måste de träffas, paras, och få ungar, vilket är osannolikt. Eller, under många generationer kan mutationerna spridas långsamt genom populationen, vilket ökar chansen att de kommer samman som par och paras. Detta tar naturligtvis tid.

Hur mycket tid? Att beräkna detta är komplicerat med hänsyn till allt, såsom mutationshastighet, anpassning på grund av mutationer, antal avkommor, generationstid, populationsstorlek, etc. Tja, ett team av forskare skapade ett datorprogram, kallat Mendel’s Accountant,² som gör dessa beräkningar. I en recension mer än ett decennium efter det att programmet först publicerades kommenterade CMI-genetikern Dr Robert Carter:

Vi känner inte till något referentgranskat dokument som försöker motbevisa Mendels metoder eller slutsatser. Efter ett decennium av etablerat arbete borde det finnas något. Deras tystnad är talande.³

Programmet simulerar eller modellerar en verklig population och kan räkna ut hur lång tid det tar att få dessa DNA-bokstäver uppradade bredvid varandra.

När numeriska antaganden görs som gynnar att evolution kan ske, till exempel orealistiskt hög anpassning från mutationerna, tar det 84 miljoner år att få bara två bokstäver uppradade i en individ.⁴ Detta överskrider kraftigt tidsramen – cirka sju miljoner år – som evolutionister ger för utvecklingen av människor från en gemensam förfader med schimpanser. För att få bara fem bokstäver uppradade överstiger tiden två miljarder år! Detta är inte ens en liten bråkdel av en enda liten gen, som kan vara flera hundra bokstäver lång. Många gener är tusentals bokstäver långa. Detta är ”väntetidsproblemet” – för evolution.

Med andra ord är utvecklingen av människor från apor inte bara orimlig eller osannolik, utan omöjlig.